...existerar egentligen inte, det är drömmen om Himalaya, snarare än verklighet. Uttrycket har använts i en resenovell av en författare jag inte just nu minns namnet på, med det representerar musik, kläder, kultur, i en obestämd tid och plats. Inte i nutid, men kan användas ibland i klädsel av pop musiker eller sådana som studerar traditionell musik av olika slag. På Anna Kempes tid i Indien (slutet av 1940-talet, som även var de sista åren för hennes yrkesverksamma liv som missionär där) fick folk vid hovet och munk klostren ge sig på flykt från tibetanska kloster och palats. Om vi skulle prata om Shangri-La som en modetrend, så är det alltså fragment, minnen från den här tiden som inspirerat dagens Youtubare och musikstuderande.
Shangri La som julpynt får vi väl ändå roa oss med en gråmulen Decemberdag, utan att det stör någon. En annan skapar i återanvänt läder eller syr i jeanstyg superprydliga make-up väskor. Lyckligtvis kan ingen anklaga oss som vill vara kreativa och leka de jobbar för franska modehus och planerar vad catwalk modellerna ska gå omkring i någon gång i april, maj...
Anna och hennes vän skulle förstås som vanligt bara funderat på sin tryckpress och sin bibelöversättning. Nästa nummer av lokalbladet. Kolumner och artiklar.
Making Christmas presents in various material here, since we have a really gray Decemberday here, after a short spell of sun yesterday. I try to finns the colours of Shangri-La in my wardrobe. Anna Kempe, I figure would have been busy with her newspaper press, and local news a day like this. In practise she was not only nurse and midwife, also a "sporty spice" kind of a woman and a reporter / journalist. English teacher.
