En blogg om Anna Kempe boken. En berättelse om en kvinna från Finland som ville bli missionär och hennes studier för att nå sitt mål: Att få fara till Indien och jobba som lärare. Resan till Indien förberedde hon med språkstudier i engelska. Anna Kempe was from Finland but learned english and worked as teacher in India, a hundred years ago.
Sunday, May 6, 2018
Anna Kempe travelled twice to India
Anna Kempe worked for forty years in India. Her first period of work lasted seven years. Then she went back to Finland and gathered some more money for a second worksession. The second one lasted more than thirty years and she participated in building her own missionary station. Kalimpong and Pedong are small mountain towns in the area between Bhuthan and Nepal where she worked. The region is famous for tea: Darjeeling is maybe the best known of the many different labels.
Thursday, May 3, 2018
Anna wanted to go up in the Himalayas
...but in her time it was not so easy. Aku Pema is a traditional melody from the Himalayas, in this video performed at a place where Anna Kempe wanted to go. Here is a a young woman also named Anna who studied folk music, but she has far as I know been working totally without knowledge of Anna Kempe.
Anna Kempe, seems to have been more interested in languages and handicraft, she quite seldom mentions music in her letters.
Anna Kempe, seems to have been more interested in languages and handicraft, she quite seldom mentions music in her letters.
Saturday, April 28, 2018
Many books in local library
I was yesterday to Nykarleby, the town where Anna Kempe was born. Or actually in a small village just outside the town. Her familyname is also maybe connected to Juthbacka. In the 1700's a man named Daniel Kempe, his wife Helena, and their son Samuel Kempe owned the yellow house by the riverside. Samuel Kempe had nine children. But that might be a totally different story.
Anna Kempe wrote most of her letters from India to her brother Johannes Kempe in Munsala. He married Amanda Nynäs and they also got many children. One of them my granny Linnéa.
Anna Kempe also wrote letters and columns for several christian magazines. Telling about what she experienced in India. She also there participated in a Bible translating project and wrote articles for a newspaper.
She had studied to be a teacher and a nurse, and besides all her writing she tried to help the women in the area at childbirth for example.
Anna Kempe wrote most of her letters from India to her brother Johannes Kempe in Munsala. He married Amanda Nynäs and they also got many children. One of them my granny Linnéa.
Anna Kempe also wrote letters and columns for several christian magazines. Telling about what she experienced in India. She also there participated in a Bible translating project and wrote articles for a newspaper.
She had studied to be a teacher and a nurse, and besides all her writing she tried to help the women in the area at childbirth for example.
Thursday, April 26, 2018
På engelska då...
I will continue writing here in english. In Finland today there is a magazine in finnish language named Anna. The picture is from this women's magazine, an article about a man from India that wanted to teach Bollywood dancing in Tammerfors. (Tampere).
This has not so much to do with Anna Kempe, but as a way to playfully get started, with understanding more about India today: I figured it might be a good idea.
The girls here are from Finland, but they made their Bollywood dancing suits themselves.
Songtexts and music are good ways of learning languages also.
I doubt Anna Kempe would have joined dancing classes, but she used to teach the girls english while working with handicraft, such as weaving, because she noted that was the way she could tempt the local girls to come join her in the schoolroom. They were otherwise shy and the families in the area thought it was an unusual idea to send their daughters to school.
This has not so much to do with Anna Kempe, but as a way to playfully get started, with understanding more about India today: I figured it might be a good idea.
The girls here are from Finland, but they made their Bollywood dancing suits themselves.
Songtexts and music are good ways of learning languages also.
I doubt Anna Kempe would have joined dancing classes, but she used to teach the girls english while working with handicraft, such as weaving, because she noted that was the way she could tempt the local girls to come join her in the schoolroom. They were otherwise shy and the families in the area thought it was an unusual idea to send their daughters to school.
Friday, April 20, 2018
Om att studera engelska
Anna Kempe levde för över hundra år sedan. Hon var min farmor Linneas faster och en av de första flickorna här på västkusten i Finland som fick chansen att gå i skola och lära sig läsa och skriva. Hon växte upp i en liten stuga i Munsala som idag är en del av Nykarleby. Men sedan kom tanken att hon ville arbeta som lärarinna och därför fortsatte hon att studera i Ekenäs där man på den tiden utbildade de första kvinnorna till lärare i vårt land. När hon hade arbetat som lärare i några år, bland annat i Kronoby i Österbotten kände hon sig redo för nästa utmaning: Hon ville bli missionär och fara till Indien och allra helst till Tibet. Vägen dit gick via språkstudier i engelska. Utbildningen ordnades i London.
Sommaren och våren 2018 skriver jag mera här om engelska böcker som jag läst.
Det blir säkert också en och annan bildtext eller någon uppdatering av bloggen på engelska.
Om Anna Kempe på facebook
Sommaren och våren 2018 skriver jag mera här om engelska böcker som jag läst.
Det blir säkert också en och annan bildtext eller någon uppdatering av bloggen på engelska.
Om Anna Kempe på facebook
Tuesday, March 27, 2018
Läs mer om SLEF, vad är det?
SLEF
Här ovan en länk till den lilla tidskriften Salamu, (Hälsning) som är gratis och där man kan bekanta sig med olika missionärer utsända av den Lutherska kyrkan i Finland.
Missionsloppis i Nykarleby är stängt på Vappen och Kristi himmelsfärdsdag, men ordnar 16.Maj istället en dag med längre öppethållningstider. Kl. 10.00 - 18.00.
Lördag 19 Maj blir det i Nykarleby församlingshem en tema dag om mission som startar Kl.10.00. Mer info om det i Missionsloppis på Bankgatan, bredvid ÖT redaktionen.(Österbottens Tidning) Föreläsare bland annat från Finska missionssällskapet.
Programpunkter handlar till exempel om Nepal eller så kan man vara med i en musikgrupp som sysslar med körsång.
Tuesday, March 13, 2018
Om lycka
Den där känslan man skulle vilja få ha, några minuter ens. Idag slåss vi mot snödrivorna. Sedan klockan sju i morse: Diskussioner med en man i traktor med schaktblad som såg som sin uppgift i arla morgonstund att försöka få ihop snön runt framhjulen på min bil så att jag inte skulle kunna köra framåt om det skulle vända några grader till minus. Nu är bilen flyttad men snöhögen som han schaktade ihop når upp till garagetaket strax intill. Sedan kommer det att töa och frysa på om vartannat hela månaden ut, antar jag.
Det är lyckokänslan jag är ute efter: Glädjen över att jag fick mina saker till denna nya lägenhet. Att det var tystare här än på förra stället. Att jag tänkte mig att jag skulle kunna sova och vila här.
Jag ska skriva om en sak jag noterat. I skrift kommer ni inte att höra min röst, så ingen kan säga om jag marrar, morrar eller gnäller. Men det som jag tänkt här i kommunen är att varför folk när de öppnar munnen ofta använder imperativ utan att först hälsa.
"Stäng dörren, det drar!"
Eller i form av en lapp under vindrutetorkaren: "Skitstövlar! Ni har tagit en handikappad persons parkeringsplats!"
Tänk om den som skrev lappen hade kunnat avstå från ordet "Skitstövlar!" Jag skulle gilla den här kommunen på det hela taget bättre då. Nu är min känsla den att jag gillar grannstaden bättre, eftersom de säger "Hej!" och ler, även till personer de inte känner från förut. Jag har aldrig där råkat ut för att någon tilltalar mig med ordet "Skitstövel!" först, eller skriver det på lappar någonstans.
Jag försöker känna glädje här, varje dag och ibland går det så bra att jag under ett foto skriver att min hemkommun är "vacker". Jag skriver inte på finska "Vitun ruma kunta"( En fittans ful kommun.)
Om fotografiet är tillräckligt vackert, talar bilden för sig själv, jag behöver inte dra på den något Instagramfilter ens.
Vem som helst kan se att det är taget på en vacker plats. Bilden behöver ingen bildtext, egentligen.
Då kan jag känna lite lycka eller glädje, över att jag råkade befinna mig där och fick med på bilden just den där bildkompositionen jag eftersträvade, jag behöver inte ens putsa kanterna eller beskära fotografiet.
Det är lyckokänslan jag är ute efter: Glädjen över att jag fick mina saker till denna nya lägenhet. Att det var tystare här än på förra stället. Att jag tänkte mig att jag skulle kunna sova och vila här.
Jag ska skriva om en sak jag noterat. I skrift kommer ni inte att höra min röst, så ingen kan säga om jag marrar, morrar eller gnäller. Men det som jag tänkt här i kommunen är att varför folk när de öppnar munnen ofta använder imperativ utan att först hälsa.
"Stäng dörren, det drar!"
Eller i form av en lapp under vindrutetorkaren: "Skitstövlar! Ni har tagit en handikappad persons parkeringsplats!"
Tänk om den som skrev lappen hade kunnat avstå från ordet "Skitstövlar!" Jag skulle gilla den här kommunen på det hela taget bättre då. Nu är min känsla den att jag gillar grannstaden bättre, eftersom de säger "Hej!" och ler, även till personer de inte känner från förut. Jag har aldrig där råkat ut för att någon tilltalar mig med ordet "Skitstövel!" först, eller skriver det på lappar någonstans.
Jag försöker känna glädje här, varje dag och ibland går det så bra att jag under ett foto skriver att min hemkommun är "vacker". Jag skriver inte på finska "Vitun ruma kunta"( En fittans ful kommun.)
Om fotografiet är tillräckligt vackert, talar bilden för sig själv, jag behöver inte dra på den något Instagramfilter ens.
Vem som helst kan se att det är taget på en vacker plats. Bilden behöver ingen bildtext, egentligen.
Då kan jag känna lite lycka eller glädje, över att jag råkade befinna mig där och fick med på bilden just den där bildkompositionen jag eftersträvade, jag behöver inte ens putsa kanterna eller beskära fotografiet.
Subscribe to:
Posts (Atom)


