Den där känslan man skulle vilja få ha, några minuter ens. Idag slåss vi mot snödrivorna. Sedan klockan sju i morse: Diskussioner med en man i traktor med schaktblad som såg som sin uppgift i arla morgonstund att försöka få ihop snön runt framhjulen på min bil så att jag inte skulle kunna köra framåt om det skulle vända några grader till minus. Nu är bilen flyttad men snöhögen som han schaktade ihop når upp till garagetaket strax intill. Sedan kommer det att töa och frysa på om vartannat hela månaden ut, antar jag.
Det är lyckokänslan jag är ute efter: Glädjen över att jag fick mina saker till denna nya lägenhet. Att det var tystare här än på förra stället. Att jag tänkte mig att jag skulle kunna sova och vila här.
Jag ska skriva om en sak jag noterat. I skrift kommer ni inte att höra min röst, så ingen kan säga om jag marrar, morrar eller gnäller. Men det som jag tänkt här i kommunen är att varför folk när de öppnar munnen ofta använder imperativ utan att först hälsa.
"Stäng dörren, det drar!"
Eller i form av en lapp under vindrutetorkaren: "Skitstövlar! Ni har tagit en handikappad persons parkeringsplats!"
Tänk om den som skrev lappen hade kunnat avstå från ordet "Skitstövlar!" Jag skulle gilla den här kommunen på det hela taget bättre då. Nu är min känsla den att jag gillar grannstaden bättre, eftersom de säger "Hej!" och ler, även till personer de inte känner från förut. Jag har aldrig där råkat ut för att någon tilltalar mig med ordet "Skitstövel!" först, eller skriver det på lappar någonstans.
Jag försöker känna glädje här, varje dag och ibland går det så bra att jag under ett foto skriver att min hemkommun är "vacker". Jag skriver inte på finska "Vitun ruma kunta"( En fittans ful kommun.)
Om fotografiet är tillräckligt vackert, talar bilden för sig själv, jag behöver inte dra på den något Instagramfilter ens.
Vem som helst kan se att det är taget på en vacker plats. Bilden behöver ingen bildtext, egentligen.
Då kan jag känna lite lycka eller glädje, över att jag råkade befinna mig där och fick med på bilden just den där bildkompositionen jag eftersträvade, jag behöver inte ens putsa kanterna eller beskära fotografiet.
