Vaknade tidigt idag och har läst Isabel Allendes bok "El amante japonés" ungefär till hälften. Jag läser på även om jag inte förstår precis varje ord. För mig handlar det om att få mer känsla för hur man i spanskan använder verbformerna i futurum och förfluten tid. Man borde antagligen läsa alla andra böcker hon skrivit, omkring tjugo stycken för att bli riktigt bra på språket. Jag har åtminstone kommit så långt att jag förstår det emsta av texten. Själva berättelsen är inte alltid den mest uppmuntrande och glättiga. Till exempel skriver hon om andra världskriget i olika delar av världen, sett genom olika fiktiva personers ögon. Kärlek mot alla odds på något sätt, hur man tar sig fram igenom en tuff verklighet. Jag har en annan bok på spanska också just nu: En av de få romanerna på spanska som Nykarleby bibliotek har i sina samlingar: "El Anticuario" av Julián Sanchez. Det verkar vara en deckare. Jag ska försöka plöja igenom den med. Vanligtvis läser jag inte så mycket deckare, men bara för att igen försöka samla fler ord, och sova på saken, hoppas därefter bli mer flytande på att prata. Att inte behöva läsa verben i tabellform, utan bara genom läs-lyssna försöka bli mer van vid att prata spanska.
Om verkligheten här och nu så började den klockan sju när jag vaknade med en isig känsla: Termometern visade minus tio grader. Men nu halv tio så visar min termometer på solsidan plötsligt plus tio grader. Vi har fortfarande förargliga snödrivor och halkbanor av is på marken. Det är inte sommar ännu, men igår kväll sände de en konsert på SVT med annorlunda musikinslag från Kungsträdgården i Stockholm på temat vårdagjämning och att det snart kommer att bli vår. Vi får väl lov att tro på det då: Att även detta år så smälter de sista snödrivorna.
Just nu är det alltså soligt ute och vackra färger. Jag försöker tänka igenom nästa vecka. Planera vad som går att planera och försöka glömma resten, onödigt trams om vad som hände förra sommaren. För att den sommaren kommer ändå inte igen. Den som vi har framför oss blir just den speciella och unika sommaren 2017. Jag hoppas kunna fortsätta hålla igång med dansgymnastiken och spanskan på nägot sätt även i höst. Det där med zumba-"dansandet" är bra för mig, men det är ganska tuffa träningspass och jag känner inte för att till exempel också börja med gym-träning. Jag vill ha musik runt mig och följa rytmerna. Musiken gör att man kan få musklerna att lättare genomföra dans-stegen. Det som är mest svårt är att "kall-starta", när vi har minusgrader ute. Först halvvägs in i zumba passet börjar man komma igång, orkar hålla tempot. Så känner man sig vig några dagar och fram emot fredag lite styv igen. Men det gäller väl att inte ge sig.
(Vinjettfotot idag är en av mina katter som vandrat vidare om man så säger) Han var en vacker och mysig frass och fotot är från sommarstugans kök.) I Isabel Allendestil då, fast på svenska: Varsågoda, några rader om hur man skriver svenska med några verb som hanterar gårdagen. Jag saknar katten, men på trappan har jag ibland en ny kattkompis som vill in och värma tassarna fastän hon inte alls bor hos mig. Hon ska egenligen sova inne hos grannen, men det verkar att eftersom de har småbarn så åker kattan ut på backen ibland, trots minusgrader nattetid.